Två verkstäder med identiska skåp kan få helt olika ytor ur dem. Skillnaden sitter i mediet, trycket och hur operatören håller pistolen. Den här genomgången handlar om hur de tre hänger ihop och vad man gör när resultatet inte blir som tänkt.
Börja i andra änden: vad ska ytan användas till?
Ett blästermedel väljs efter vad som ska hända med detaljen efteråt, inte efter vad som råkar stå i hyllan.
Glaskulor är runda och relativt mjuka. De rengör, tar bort lätta grader och lämnar en jämn, matt yta utan att nämnvärt förändra måtten. Eftersom de är järnfria fungerar de på rostfritt och aluminium utan risk för efterföljande rostangrepp. Runda medier ger dessutom en viss tryckegenspänning i ytan, vilket är hela poängen med kulpening på fjädrar och andra utmattningsbelastade detaljer.
Aluminiumoxid, i verkstäder oftast kallad korund, är kantig och mycket hård. Den skär snabbt genom rost, glödskal och gammal färg, och lämnar en sträv profil som färg och pulverlack fäster bra i. Korn som bryts sönder ger nya vassa kanter, så mediet håller sig aggressivt länge, men det dammar mer i takt med att det bryts ned. Vit korund är renare och används där järnföroreningar inte accepteras; brun är billigare och duger utmärkt på kolstål.
Stålgrit och stålkulor har hög densitet och tål många cykler, vilket ger låg mediekostnad per detalj i produktion. De hör inte hemma i samma skåp som rostfritt, av samma skäl som en stålborste inte gör det.
Keramiska kulor kostar mer men håller längre än glas och används där ni vill pena utan järnkontamination.
Plastgranulat tar färg från aluminium och komposit utan att deformera underlaget. Sodablästring är ännu skonsammare och löser sig i vatten, men mediet går inte att återanvända och resterna måste tvättas bort ordentligt innan lackering.
Ska ytan lackeras eller beläggas, styr färgleverantörens specifikation valet. Renhetsgraden anges normalt enligt SS-EN ISO 8501-1 (till exempel Sa 2½) och ytprofilen enligt ISO 8503. Det är alltså inte en smaksak, utan ett värde att mäta med komparator eller profilmätare.
Kornstorlek, tryck och avstånd
Grovt korn avverkar snabbare och lämnar sträv yta. Fint korn ger slätare resultat, arbetar långsammare och är känsligare för fukt. Vill ni ha både snabb avverkning och fin yta blir det två steg, inte ett kompromisskorn.
Trycket är den inställning som oftast står fel. På glaskulor räcker vanligen 2–4 bar, korund arbetar bra kring 3–5 bar. Högre tryck än så bryter sönder mediet fortare, driver upp förbrukningen och ger sällan motsvarande vinst i avverkning. På tunn plåt och på aluminium gör för högt tryck dessutom aktiv skada: godset blir skevt och hårda kantiga korn bäddas in i den mjuka ytan.
Mer medel är inte heller alltid bättre. Det finns ett förhållande mellan luft och medel där strålen arbetar som effektivast, och överdoserar ni kväver mediet luftströmmen. Ett enkelt test: skruva ned matningen stegvis och se när avverkningen börjar sjunka. Optimum ligger ofta lägre än man tror.
Håll 10–20 cm avstånd. Närmare än så blir träffbilden smal och slitaget koncentrerat, längre bort tappar partiklarna energi. Vinkeln påverkar också: 45–75° mot ytan lyfter beläggningar effektivast, medan 90° används när ni vill matta eller pena. Rakt uppifrån på hård rost studsar mycket av mediet tillbaka utan att göra jobb.
Återanvändning och kontamination
Cyklonen är det som håller mediet i form över tid. Den skiljer ut finfraktionen, som annars ackumuleras i kretsloppet, sänker avverkningen och gör kammaren dimmig. Sikten i skåpet är en direkt indikator på hur mediet mår.
Byt inte hela satsen på en gång. Fyll på med nytt medel med jämna mellanrum så att blandningen håller en någorlunda konstant kornfördelning, precis som i ett fungerande fritt blästersystem.
Kontrollera att skåpet är byggt för det medium ni tänkt köra. Tunga stålmedier ställer andra krav på tratt, matning och slitskydd än glaskulor gör, och alla blästerskåp klarar inte hela spannet. Kör ni både kolstål och rostfritt är separata skåp eller åtminstone separata mediesatser den enda hållbara lösningen. Järnpartiklar som följt med från kolstålsjobb sätter sig i den rostfria ytan och ger rostprickar några veckor senare, ofta först efter att detaljen lämnat er.
Fem fel och vad de brukar bero på
Sikten försvinner efter tio minuters blästring. Filtret behöver rensas eller bytas, för mycket finfraktion cirkulerar, eller undertrycket i kammaren är för lågt. Kontrollera samtidigt tätningslister och handskarnas skick, läckage åt fel håll märks som damm i lokalen.
Dysan spottar och pulserar. Nästan alltid fukt: antingen i tryckluften eller i mediet som stått och dragit åt sig luftfuktighet. Kontrollera kyltork och vattenavskiljare innan ni misstänker matningen.
Ojämnt resultat på samma detalj. En sliten dysa som blivit oval ger snedvriden stråle. Håller operatören ojämnt avstånd syns det också, särskilt vid övergångar mellan plana ytor och radier.
Rostprickar på rostfritt efter blästring. Järnföroreningar i mediet eller i skåpet. Passivering hjälper efterhand, men problemet löses vid källan.
Färgen släpper trots blästrad yta. Kontrollera ytprofilen mot färgspecifikationen och om det ligger kvar mediedamm i ytan. Blås av med ren, torr luft innan grundning, och lackera inom det tidsfönster som färgleverantören anger, inte dagen efter.
Underhåll som faktiskt påverkar produktionen
Dysan är den enskilt viktigaste slitdelen. Borkarbid håller betydligt längre än volframkarbid, som i sin tur håller längre än keramik, och skillnaden i inköpspris tas igen i minskad luftförbrukning. Mät håldiametern med jämna mellanrum och byt när den vuxit ungefär en millimeter. Många kör sina dysor långt förbi den punkten och betalar för det i kompressordrift.
Slangarna slits invändigt där mediet svänger. En slang kan se hel ut och ändå vara tunn på insidan; känn efter mjuka partier vid böjar. Handskar går sönder från insidan och det märks först när operatören får blästermedel på armen.
Skyddsglaset framför fönstret är en förbrukningsvara. Använd skyddsfilm och byt den när sikten börjar bli grå, det är billigare än att låta operatören gissa sig fram till när ytan är färdig.
Filterpatronerna byts efter tryckfall, inte efter kalender. Har skåpet differenstryckmätare, använd den och notera värdet regelbundet, så ser ni trenden i god tid innan sikten säger ifrån.
